BRUNO K. ÖIJER OCH SIOUX-INDIANEN BLACK ELK

Under ett framträdande år 2000 dedikerade Bruno K. Öijer sin dikt "En Gång Blommade Trädet" till "the Sioux Indian Black Elk". (Öijer talade engelska vid tillfället, då framträdandet var en del av utdelandet av det internationella musikpriset Polar Prize, som det året tilldelades Bob Dylan.) Vem var då Black Elk? 

"Sioux" är en indiansk språkgrupp och ett samlingsnamn på ett stort antal nordamerikanska indianstammar. I siouxstammen ingår bland andra gruppen Lakota, som i sig är ett samlingsnamn på sju indianstammar. Lakota utgör den del av siouxindianerna som bor på prärien. En av de sju Lakota-stammarna är Oglala, och det var till den stammen Black Elk hörde. 

Han föddes i juli 1863 i Wyoming. Den värld han föddes in i hade invaderats av den vita mannen och stod på gränsen till utplåning. 

Både Black Elks far och farfar var heliga medicinmän, och även Black Elk kom att bli en medicinman.

När han var nio år drabbades han av en okänd sjukdom och låg halvt medvetslös i 12 dagar. Under denna tid fick Black Elk en vision: Han blev förd till himlen och tilldelad kraften att hela och att leda sitt folk. Han såg sig själv stå i mitten av universum. Men han berättade inte för någon om sin vision, då den gjorde honom rädd och förvirrad, och eftersom han var så ung förstod han att ingen skulle ta honom på allvar.

Den 25 juni 1876 ägde slaget vid Little Bighorn rum, kanske det mest kända slaget under indiankrigen i Nordamerika. Black Elk berättar i boken Black Elk Speaks hur han som 13-åring deltog i striderna och dödade flera soldater och skalperade två av dem. Indianerna vann slaget, vilket ledde till att den amerikanska regeringen inskränkte indianernas reservationsområden ännu mer. Oglala-stammens ledare Crazy Horse mördades och den andre Lakota-ledaren, Sitting Bull, hövding över Hunkpapa-stammen, flydde tillsammans med Black Elks familj.

1881, vid 18 års ålder, började Black Elk praktisera som medicinman. Året därpå flyttade han och hans familj till Pine Ridge Reservation. De hade mycket svårt att anpassa sig till livet i reservationerna.

I augusti 1930, vid 67 års ålder, kom Black Elk i kontakt med poeten John Neihardt. Black Elk berättade för Neihardt om sitt liv och sin vision. Han gjorde det genom sin son Ben, som agerade tolk, då Black Elk själv kunde väldigt lite engelska. Detta resulterade i Black Elk Speaks, som utkom första gången 1932. Boken sålde dåligt, men gavs ut igen 1961, och mottogs då väl, och översattes till minst sex språk.

Idag har boken kultstatus. Den finns utgiven på svenska som Black Elk talar: Historien om en helig man av oglala lakota-folket (1997). På svenska finns också Den heliga pipan: Svarta Hjortens berättelse om Oglala Siouxindianernas sju riter (1978).

Det är intressant att jämföra några rader ur Black Elks "Prayer" med Öijers dikt "En Gång Blommade Trädet":

Black Elk:

Under the tree that never bloomed

I stood and cried because it had withered away

With tears on my face I asked the Great Spirit 

to give it life and leaves

Bruno K. Öijer:

en gång

blommade trädet

[...]

jag bad

till sådden inom mej

jag bad att trädet skulle blomma igen

Se musikvideon The Tree of Life som innehåller Öijers dedikation till Black Elk.

Artikelförfattare: Per Erik Wesslén