Rapport från Bruno K. Öijers

föreställning på Gävle Teater

26/11 2014

Text: Per Erik Wesslén.

Foto: Michael Johnsson (från BKÖ:s föreställning på Kulturhuset i Nässjö, 21/11 2014).

Även den 13:e föreställningen på Bruno K. Öijers turné 2014 var utsåld. I storstäderna har Öijer haft en stor publik i flera decennier, men under framför allt de två senaste turnéerna (2008/2014) verkar varenda teater, vartenda kulturhus runtom i Sverige fyllas till max - även på mindre orter som Hässleholm eller Gävle.

Och nu verkar stora delar av publiken bestå av personer som aldrig läser poesi, kanske inte ens har läst Bruno K. Öijer.  Nu går "alla" man ur huse för denna upplevelse.

Apropå det får jag (hemsidan BrunoK.se) flera mail från personer som undrar om turnén kommer till deras stad snart, om nya datum kommer att läggas till, till den redan offentliga turnéplanen. I nuläget ser det ut som att Öijers turné fortsätter 2015 med del extra föreställningar. 

Även Svart Som Silver-turnén, för sex år sen, fortsatte in på det efterföljande året (även den inleddes i oktober månad, och avslutades alltså våren 2009). I skrivande stund (27/11 2014) är åtminstone fyra städer klara för februari-föreställningar nästa år: Malmö, Halmstad, Uppsala och Stockholm (Dramaten). Fler nyheter kring detta publicerar vi framöver.

Men tillbaka till Gävle igår kväll: Jag försökte anteckna en setlist, men det blev så mycket applåderande att jag gav upp skrivandet någonstans i mitten, och istället skrev ner höjdpunkterna:

Ingen skugga ska falla över den nya boken, Och Natten Viskade Annabel Lee (som jag tycker är jättebra), men föreställningens höjdpunkter blev tre dikter från förra boken, Svart Som Silver. Dessa tre dikter var höjdpunkter även under förra turnén (som jag bevittnade i flera olika städer).

Först "Sky Av Lögn", som beskriver hur diktjaget går längs träden utanför riksdagshuset och ser "dom äldre mörka löven skynda till / och ta hand om de yngre i blåsten". Dikten slutar majestätiskt med att lugnet som "sprider sej inombords" diktjaget "tar sej ut / går vid din sida som en vän". Mycket stark respons från åhörarna där.

Den andra höjdpunkten var "Här Utanför", som i storstäderna under förra turnén orsakade en jordbävning av applåder och hyllningsrop. Även nu, i en mindre, blygare stad som Gävle väckte den stor förtjusning. Det är alltså dikten om två grässtrån som gift sig. Öijer beskriver också skyskrapans behov av att skaka av sig alla kontor och företag, "som en jättelik gråsvart hund / skakar vattnet ur sin päls".

Den tredje höjdpunkten var "Hålla Honom Kvar", den känslosamma berättelsen om hur Öijer i drömmen ringer upp sig själv som barn. Inte för att sentimentalisera nu, men det känns alltid som att den dikten - när den framförs live - inte lämnar ett öga torrt, som det brukar heta.

Mest imponerande under gårdagskvällen i det kalla Gävle var dock ett framförande av en ny dikt, från Och Natten Viskade Annabel Lee, nämligen "Vidöppet sår".

På sätt och vis kan den beskrivas som en syskondikt till "Hålla Honom Kvar". Jag vill minnas att de framfördes i direkt anslutning till varandra. Öijer introducerade "Vidöppet Sår" med att säga att de som växte upp på 50-talet i en stad av ungefär Linköpings storlek kan känna igen sig i dikten. 

Det som var så oerhört imponerande här var att Öijer kunde köra denna mycket långa dikt helt utantill (alla dikter framfördes ju för övrigt helt utan till, utan manus), för den är närmare tre sidor lång - och dessutom en ny dikt. Den beskriver livet från förr i gripande men också enkla bilder, som till exempel: "torgstånden doftar av dill / handflatan med en sockerbit sträcks fram / ardennerhästens nafsande mule är len".

Mina personliga favoritdikter för stunden är två långa dikter i nya boken: "Lans Av Ljus" (nyårsdikten som bland annat handlar om countrysångaren Hank Williams, som dog i baksätet i sin Cadillac, 29 år gammal) - och den avslutande "Alla Var Där", som flera recensenter lyft fram som en favorit. Ingen av dem framfördes dock live igår (och jag tror inte att de framförts live någon gång).

"Alla Var Där" är nog Öijers mest ordrika (längsta) dikt, men den är också outstanding på grund av sin kreativitet: Edith Södergran, Camus, Dostojevskij, och många andra stora karaktärer från litteraturhistorien får komma till tals. Det skulle vara väldigt roligt att få höra den live, men den är sannolikt för lång för att någon ska kunna framföra den rakt av i ett svep, utan stödord eller manusstolpar. 

Och Öijer verkar ha bestämt sig för att aldrig använda sånt. I det här fallet kan man tycka att han kunde göra ett undantag, eftersom dikten är så unik, och förtjänar plats i rampljuset.

Vad mer väckte extra stora applåder? Ja, "mellansnacken", som vanligt - inte minst hyllandet av Gävle-sonen Joe Hill (1879-1915). Plus den efterföljande anti-rojalistiska dikten om vårt kungapar.

På tisdag 2/12 fortsätter turnén, när Öijer återvänder hem till födelsestaden Linköping, där biljetterna sålde slut redan i september (två dagar tog det från biljettsläppet).