DIMMAN AV ALLT - RECENSIONER

Anders Paulrud skrev för Aftonbladet: "Dimman av allt heter Bruno K. Öijers nya diktsamling. Den är hans bästa. Det är en grym bok. Helt utan den klädsamma ironi som präglat så mycket tidsandan och medierna de senaste decennierna [...] Ishjärtat [tycker jag] är samlingens bästa dikt".

Litteraturprofessor Johan Svedjedal var inne på samma linje när han kommenterade boken i Sveriges Television, och kallade den för: "Storslagen [...] ett steg framåt för Öijer".

Recensenterna noterade hur besjungandet av de döda intensifierats i denna bok: "Jag upptäcker också en starkare glidning mot det som alltid funnits där,  mer eller mindre tydligt: det transcendentala, de dödas närvaro i livet", skrev Tina Persson i Smålandsposten.

Richard Holm skrev i Östgöta Correspondenten att denna bok fullbordar en trilogi som ska "betraktas som en av sekelskiftets mer betydelsefulla lyriska händelser i vårt land". 

Samtidigt menade Holm att det "finns i den nya diktsamlingen [...] dikter som alldeles tydligt går över gränsen till det patetiska och som allt för ihärdigt och enahanda brukar den poetiska
klichén". 

Erik Hammar skrev i Västerbottens Folkblad att Dimman Av Allt är: "Bra, men inte fantastisk [...] Det är svårt att vara Bruno K. Öijer. Han måste konkurrera med sig själv". 

Även Petter Bengtsson var kritisk, i Arbetarbladet: "Öijers tematik [går] på tomgång: gång på gång konstateras det att undergången är nära eller redan är här och att det inte längre finns något att hoppas på".

Björn Widegren ansåg i sin recension i Gefle Dagblad att dikterna i den nya boken "hör till de märkligaste man kan läsa på svenska i dag". 

Pär-Yngve Andersson konstaterade i Nerikes Allehanda att "Dimman Av Allt befäster [Öijers] ställning som en av våra allra mest spännande diktare".

Ulf Olsson i Norrköpings Tidningar: "[...] trots sin i många stycken melankoliska underton lyser dikterna av en sällsam lyster av skönhet och styrka i både uttryck och stämning. Det är en läsning som fäster och sitter kvar länge".

Tomas Larsson skrev i Östersunds-Posten att: "Bruno K. Öijer har landat i en stillhet som gör hans språk avklarnat och vackert på ett helt nytt sätt."