BRUNO K. ÖIJER SÄGER NEJ TILL ATT SKRIVA BRÖLLOPSDIKT TILL KRONPRINSESSAN VICTORIA

[uppdaterad 12/1 2010]

Bruno K. Öijer har blivit tillfrågad att skriva en kärleksdikt till bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel i juni 2010. Mårten Castenfors, chef på Liljevalchs konsthall, har fått i uppdrag av Stockholms stad att anordna ett konstevenemang i huvudstaden under bröllopsmånaden, och kom då på idén att tillfråga Sveriges främsta poeter om de var intresserade att bidra på detta sätt. Tanken är att dikterna ska läsas in av kända skådespelare och spelas upp i högtalare i träden längs med Strandvägen. Texterna ska även sammanställas i bokform och skänkas till brudparet. 

Detta rapporterade Dagens Nyheter i oktober i år, 2009. I december publicerade DN en artikel med information om att en "förkrossande majoritet" av poeterna som tillfrågats har tackat nej till förfrågan. Så här står det i en artikel, publicerad den 10 december 2009:

En av poeterna på nej-sidan är Bruno K Öijer. Han kallar i ett brev till DN beställningsuppdraget "vanhedrande" och försvarar sin åsikt med dikten "Inbjuden" från sin diktsamling Dimman Av Allt. Här är den i sin helhet:

inbjuden
dök jag aldrig upp
och det måste sårat dom in i märgen
men jag var bara trött
så trötthet på all falskhet omkring mej
att jag istället vände mig till dom döda
som ivrigt ställde fram sin mat
och ville få mej att äta och dricka
ville att jag skulle stanna kvar
och bli en av dom
deras ögon spann sin dimma
vävde redan i mej
och jag tog ett steg tillbaka
jag vägde för och emot
försökte tänka
vinna tid

Uppdatering 12/1 2010:

Poeten och litteraturprofessorn Anders Olsson, som sedan 2008 är ledamot i Svenska Akademien, intervjuas av TT Spektra 11 januari 2010 angående de stora svenska poeternas nej till att skriva bröllopsdikt till kronprinsessan Victoria. Från intervjun:

"[Anders Olsson] tror inte att poeternas upprördhet enbart handlar om beröringsskräck inför kungahuset.

– Poesin är hårt trängd i vårt samhälle. Poeterna är vana vid att bygga upp sina författarskap helt utifrån sina egna premisser. Att få ett uppdrag utifrån är väldigt främmande känslomässigt, man kan inte tänka sig författandet i någons tjänst över huvud taget. Det är som Gunnar Ekelöf skrev: ”Non serviam” – jag tjänar icke.

Han poängterar att de flesta poeter skriver i ensamhet, utan förväntningar på att fler än kanske tio eller hundra personer ska läsa vad de skrivit. Poesin står inte högt i kurs i det offentliga rummet och har blivit en alltmer marginaliserad konstform. En del, som Bruno K. Öijer, har visserligen haft publika framgångar, men ser sig ändå som outsiders.

Anders Olsson är inte säker på att han själv skulle ha tackat nej till uppdraget att skriva kärleksdikter till prinsessbröllopet – men tycker att debatten har varit uppfriskande.

– Jag tror att få är medvetna om poesins ställning i dag i samhället, att den är så hotad och att den representerar en annan kraft. Det är bra att man är så passionerad, för det vittnar om att poesin inte är död och att den heller inte kommer att dö."