BRUNO K. ÖIJER, VÄSTERÅS KONSERTHUS 31/10 2008

[Foto: SVT]

Igår var första gången jag såg Bruno K. Öijer live, trots att jag följt honom sen 10 år tillbaka. För att kompensera för alla de gånger jag inte sett honom senaste decenniet har jag köpt biljetter till tre föreställningar i år, varav föreställningen i Västerås  alltså var den första. Det var en ganska stor publik på plats och turnén verkar gå bra. Extraföreställningar är redan vid det här skedet införda i turnéschemat. Det här är Öijers största bok- och turnéframgång någonsin, som jag förstår det. 

För kvällen iklädd hatt (inga solglasögon) inleder han med tre dikter som han sammanfogat till en:

1. "vi föddes med en oerhörd saknad..." (från Dimman Av Allt)

2. "om mej finns nedtecknat..." (Det Förlorade Ordet)

3. "Incest" (Giljotin)

Det är intressant hur Öijer väver samman dessa texter, från tre olika böcker, till en enhet - utan paus eller mellanrum. Därefter kör han två dikter från den nya boken:

4. "Faller Sej Naturligt" (Svart Som Silver)

5. "Blodet I Snön" (Svart Som Silver)

Öijer är mycket fokuserad och har publiken i sitt grepp från första stund. Han säger inte ett ord för mycket, håller hårt på sin integritet: dikterna får mestadels tala för sig själva. Han presenterar nästa dikt så här: "Jag skrev den här för min generation, men jag tror att alla kan ta till sig den...". Dikten i fråga är:

6. "vi lämnade varje fest..." (Dimman Av Allt)

7. "Sky Av Lögn" (Svart Som Silver) - detta är alltså dikten som beskriver hur diktjaget går förbi riksdagshuset och efter ett tag känner ett stort lugn inom sig, som tar sig ut och går vid diktjagets sida "som en vän". Dikten får kvällens dittills starkaste gehör från publiken, och den har verkligen en bra punchline, som Öijer betonar genom att knyta näven hårt, som i en segergest, och visa att han också gillar hur väl dikten föll ut.

8. "Blå Bouquet" (Spelarens Sten)

9. "jag påminner om en man..." (Medan Giftet Verkar)

10. "ibland återvänder jag..." (Det Förlorade Ordet)

11. "Vigd" (Det Förlorade Ordet)

12. "på väg hem från dej..." (Det Förlorade Ordet)

13. "Kylan" (Dimman Av Allt)

Den senare dikten presenterar Öijer som en dikt om - eller från - barndomsstaden Linköping.

14. "Allt Sånt Var Borta" (Svart Som Silver)

15. "Bågskyttar" (Svart Som Silver)

16. "Så Få" (Svart Som Silver)

"Så Få" får riktigt starka applåder, den väcker stor förtjusning hos publiken. Den här dikten känns som Öijers nya stora paradnummer. Om man ska tala i rocktermer kanske "Så Få" kan benämnas som Svart Som Silvers "första-singel". Det märks att Öijer tycker mycket om att framföra dikten. Dess slutord är tagna, berättar han, från filmen The Wild Bunch från 1969: "If they move, kill 'em!"

17. "Väg Bort" (Det Förlorade Ordet)

18. "jag intalar min fiende..." (Medan Giftet Verkar) - Öijer förklarar innan han framför dikten: "Vi har alla våra fiender... och så här ska vi ta hand om dem..."

Inför nästa dikt säger han: "Den här heter 'Första Snön'"... Det är en lämplig titel en sån här dag". Det var den här dagen som den första snön kom, och SMHI varnade för blixthalka på vägarna. I dikten sitter jaget i en taxi på väg hem och tänker på de människor som "måste ha vant sej vid livet / tills dom inte längre märker att det finns".

19. "Första Snön" (Dimman Av Allt)

20. "en liten sagofigur..." (Dimman Av Allt) - den här dikten presenterar Öijer på följande vis: "Det finns nog inte en författare värd namnet som inte nån gång i sitt liv skrivit en dikt tillägnad... sin katt. Jag skrev den här till en av mina, en helig vit birma med blå ögon. Ni får förlåta mig för att jag inte avslöjar hennes namn..."

22. "Säker På" (Svart Som Silver)

23. "Den Döda" (Det Förlorade Ordet)

24. "Den Meningslösa Hettan" (Medan Giftet Verkar)

25. "Arvet" (Svart Som Silver)

26. "Hängd" (Det Förlorade Ordet) - i kvällens version lägger Öijer till slutorden: "Jag måste ha... drömt".

27. "Lät Dom Ligga" (Giljotin)

Akt I avslutas med ett av föreställningens bästa framföranden: en mycket avslappnad, fri version av "Lät Dom Ligga".

Akt II inleds med:

28. Främmande (Dimman Av Allt) - denna dikt får publiken att skratta åt det bisarra i innehållet: att komma hem till sin lägenhet och känna att man tränger sig på, att "det främmande osynliga" som huserat där medan man varit borta måste få "hinna ställa tillbaka stolarna / och plocka undan / ta med sej alla sina saker / innan jag går in / och låtsas att jag ingenting ser / ingenting vet". Det är en briljant dikt. 

29. "den nakna villiga kvinnan..." (Det Förlorade Ordet)

30. "jag böjde mej ner..." (Dimman Av Allt) - den här dikten presenterar Öijer med orden: "Nu ska jag återvända till min hemstad. Det här är nog en av de grymmaste texter jag skrivit..." Dikten handlar om hur diktjaget plockar upp en fjäder ur gräset i järnvägsparken i Linköping, och minns sin barndoms och ungdoms stad.

Öijer fortsätter med ytterligare dikter från Dimman Av Allt. En av Öijers längre dikter är "Ande": "Våra möten med våra döda är märkliga möten. De sker oftast i drömmen, men ibland på en gata, på ett tåg. Eller på ett café..."

31. "Ande" (Dimman Av Allt)

32. "en kväll när vi var unga..." (Dimman Av Allt) - här passar Öijer på att hylla Hemingway: "Det är populärt att ge ut självbiografiska böcker idag i det här landet, där man lämnar ut sig själv, men helst... andra. Jag har bara läst en självbiografi som jag tycker om och det är Ernst Hemingways En fest för livet." Dikten lånar anslaget från Hemingways bok.

33. "Ishjärtat" (Dimman Av Allt)

34. "Hon Svarade" (Svart Som Silver)

35. "Hålla Honom Kvar" (Svart Som Silver)

36. "Steg Bakom Mej" (Det Förlorade Ordet)

37. "Spårlöst Försvunna" (Svart Som Silver)

38. "Framme" (Svart Som Silver)

39. "Låt Det Här Hårda Livet Bli Vårt" (Spelarens Sten)

40. "Mysteriet" (Svart Som Silver)

41. "En Gång Blommade Trädet" (Det Förlorade Ordet)

ENCORE:

42. "du fick aldrig veta..." (Det Förlorade Ordet)

43. "Besökare" (Det Förlorade Ordet)

44. "Två Tomma Händer" (Giljotin) - en av kvällens absoluta höjdpunkter. Hög, intensiv version med riktigt drag. Rock & roll när det är som bäst.

45. "jag frös..." (Det Förlorade Ordet)

46. "Aldrig" (Svart Som Silver) - min personliga favoritdikt just nu. Det mest perfekta slutet man kan tänka sig.

Per Erik Wesslén